ok, känner att hoppet sakta försvinner, försöker fejka det där leendet vaarje dag. tkr ingen ska få se mig ledsen för då ser ni ju min svaghet? och då kommer frågorna som jag varken vill eller kan svara på. men sanningen är att ni skulle bli skrämda om ni verkligen såg vad som pågick inuti mig. har varit den duktiga, glada flickan så länge så jag tillslut tror att jag verkligen är henne. och då jag väl försökt visa vem jag tkr jag är blir jag istället hotad att bli iväg skickad till en psykolog för mina "humörsvängar" inte är normala!?

har verkligen försökt lita på folk, berättat lite om min bakgrund och resultat har blivit likadant på alla, man blir ignorerad, dissad, kalla idiot etc. 
 
just nu känns det som om jag bara kan snacka med en person, trots att jag nt känt henne så länge kan jag snacka med henne om det mesta ♥